Good-feel-morgonzumba, som utövas innan man tar sig an dagens riktiga utmaningar, garanterar inte alltid guldmundiga morgonstunder. Denna livssanning gick liksom upp för mig, som ett ljus, efter att den enda användarvänliga printern på hela mejlanscampuset visade sin användarovänliga sida (blev helt gråtfärdig då den printade alla andras papper, utom mina) och det minipyttelilla blåskiftande rätt så transparenta preparatet (någå nerver typ, whatever) bara inte gick att hitta genom mikroskopets lins.

Nå, slutet gott allting gott. Priplorna sågs och segrades och resten av dagen tillbringades i brunakärr. (Samt lite i bibban men det behöver vi inte diskutera.)




En massa lekar för ettorna. Själv satt jag på en bänk med 1 st eldoradocider +några andra kaverin och tittade på.
Och solnedgången färgade himlen fin.

Allt blir snäppet mera spännande då man till dagens arbetsplats välkomnas med orden ja sitten heti jos tuntuu siltä, niin paina vartija-nappia.
Fast jag var så cool att ingen bråkade. (Solklart orsak-konsekvens-samband.)

Försov mig ganska grovt idag och blev tvungen att köra nånslags gafsa-look hela dagen. (Inklusive några kaffekoppar och möte i centrum. Skandal är det vad det är.) De hämdlystna fantasierna om hur jag med ett djungelvrål (inte svarta karkkina) slungar skit-väckarklockan i väggen släppte inte förrän några timmar in på förmiddagen.

Men sanningen är ju att fastän de aldrig skulle ha släppt, så hade jag antagligen aldrig genomfört planen ändå eftersom att a) jag är lite mesig och b) väggen, som tillsvidare varit en helt oskyldig part i morgondramat, kunde ha tagit skada.

Nånej. Skojar som... äh. nånting som skojar jättemycket och roligt bara.
Fina och inte alls lousy är dom ju



Fiilistelee tuliander-euforin med min nya spellista (allt som är bra med bland annat Ultra bra) och en överbliven bit pepparbiff. (Äts helst kall, med bara händerna sådär som man gjorde för mycket länge sedan. Ger lite mer autentisk känsla liksom.)

Skön dag. Läste slut den obehagliga boken och var lite huslig. Allt detta medan jag sådär försiktigt bekantade mig med dendär nya musikgenren som ungdomen tycks älska så, dubstep. Ganska jännä. Och aldrig förr har jag hört så många olika innovativa sätt att använda mistlurar och flyglarm på. Eller vad det nu kan tänkas vara.

Hittar inte rätt sladd, eller nej hittar inte alls någonting över huvudtaget i det kaos jag kallar hem. Skulle annars visa en grumlig bild på den mest satsade och antagligen mest tallriksmodellanpassade nattmaten som någonsin funnits och kommer att finnas. Svedjeholmens bed and nightfast (som breakfast, fast på natten) kan verkligen sin sak.

Meh gud. Jag blir galen. Någon har glömt att städa efter sig.



Igen.

Fast just nu finns det ingen tid att förlora på diverse vem-var-det-som-råddade-utredningar. Om två timmar skall det nämligen skålas hejdå till vännen och fd-grannen som flyr fältet finland i studiernas tecken.
Så det får väl lov att bli till en annan gång då.

(2-timmarn skall alltså användas till att bli representabel och komma i tid, om det nu blev oklart för någon.)

Imorse, medan en ukulele klinkade i takt med listahitten Hey soul sister i mitt huvud förundrades jag över ett gäng hjärnbitar (skurna på olika fantasifulla sätt)(man fick både se och röra) nätt placerade på några bord i brunakärr.
Och vet ni, som genom ett trollslag blev suddiga och abstrakta begrepp såsom nelikukkulalevy (allt låter så förbannat lustigt på finska, till exempel kateenkorva, vad är nu upp med det?) och hela konceptet med 3D måttligt glasklara. (Enormt framsteg.) Man skulle nästa kunna kalla det en nära-aha-upplevelse.

Dessutom motsvarade verkligheten bilderna i Atlas der Anatomie förvånansvärt bra. Vanligtvis kan man ju bli tvungen att besviket inse att kroppen inte är färgkodad.



The brain

Drack ett par stydiga koppar kaffe på Klubbens (med jättestort k) möte, läste lite i Sekten (loppisfyndad sann, ganska creepy berättelse i pocketformat av Peter Pohl) och fick grym hjärtklappningsångest. Ingen aning varför? Det är ju inte ens tidpunkt för rubbningar i hormonbalansen eller nåt.

Lekte snabbt med tanken att ikväll glatt ta farväl av brunnshuset för gott (eller ja, åtminstone för en vinter) men kom fram till att jag inte just nu besitter tillräckligt med energi för att först smeta förvackrande substanser i ansiktet, sedan köa en evighet, kindpussas mot alla håll, dricka ett glas vin och till sist ramboile hem, bara för att villa trötthetsdöden dö nästa morgon då det blir dags att rada tvättmedel och dylika grunkor i hyllor klockan 7 skarpt.

Istället skall jag besudla mitt rena sinne med Big Brotha. Fattar inte hur jag har överlevt ett trefjärdedelars år utan dessa crème-de-la-crème-av-finlands-white-trash-typers omkringtumlande i vardagsrummet. GUD vad jag är taggad ääääää (vet inte riktigt vad jag skall göra av mig själv)